Guilin – Om kinesen själv får välja

1300 miljoner kineser kan val inte ha fel, eller? Vi aker och kollar.

Kinas popularaste semesterort heter Guilin och ligger i mitten av sodra Kina. Harifran ar det ungefar lika langt till Hong Kong som till Vietnam. Hit vallfardar kineserna pa efterlangtad chartersemester.
- Ska ni aka till Guilin?! sager de och riktar langa avundsjuka blickar mot oss.

Planet landar pa kvallen ca kl 21 och nar vi gar ut mots vi av en tropisk hetta och en luftfuktighet helt off the charts. Vi har bokat hotellrum och mots vid flyget av hotellets manager med familj. Flott. Pa skylten star det Alfred Fosskim. Ok. The Fosskims aker med den trevliga familjen till hotellet och far pa vagen en dragning av alla attraktioner som Guilin har att erbjuda, forutom luftkonditionering.

Dagen darpa tar vi en battur langs Li Jiang (floden Li) till staden Yangshuo. Har ar lojligt vackert som i en reklamfilm fran kinesiska turistbyran. (Det kanske snarare ar turistdepartementet eller turistministeriet som skoter sant.) Baten tuffar soderut ca 5 timmar. Landskapet bestar av vykortsvackra sockertoppsberg overallt dar traden klammrar sig fast bast de kan. Inte helt latt nar sidan ar lodrat men pa sockertopparna bildas frodiga grona kalufser.

Pa fantastiskt chartermaner ar vi indelade i grupper och foljer guide med flagga. Javisst! Vi ar “Panda Group”. Go Pandas!

Val framme i Yangshuo hoppar vi av baten och tar farval av den rolige guiden. Vi hyr istallet varsin cykel och letar oss ut pa smavagarna. Har duggar vattenbufflar och rishattar tatt pa risfalten. Det ar tryckande hett och fuktigt, och ifall skuggsidan av vagen rakar vara den vanstra sa kor man helt enkelt vanstertrafik.

Cykeltrippen bjuder pa magiskt bad i magisk flod vid magiskt vattenfall. Och aven flodkorsning (ja, samma magiska flod) pa bambuflotte med cyklar och allt. Gissa om mjukisfaren var nervosa?

Konstiga kryddor och krigare

Innan vi lamnar Pingyao lyckas Alfland peta i sig nagonting som inte trivs alls i kroppen. Magen verkar fa nagon kinesisk forbannelse. Och temperaturen uti kroppen sprattlar ivag till nastan 39 grader. Alfred sprattlar inte alls utan ligger mest som en slo sack potatis. Dr Mosskin konsulteras och staller diagnos att det troligtvis ar nagon form av virus. Ordinerar vatten och vila.

Efter den invartes bataljen vaknar Alfred som en ny manniska och vi lamnar Pingyao. Vi aker nu buss till den gamla kejsarstaden Xian for att besoka den beromda Terrakottaarmen som man hittade av en slump sa sent som 1974. Nu ar den ett av Kinas hetaste turistmal. Gissa om Xians borgmastare ar nojd.

Efter Terrakottaarmen gor vi ett litet udda transportval for var fortsatta fard. Tagen ar inte langre med oss sa vi andrar vara planer och beger oss till Xians flygplats for inrikesflyg. Mosskins-on-Rail blir plotsligt Mosskins-in-Air. Den nya destinationen ar Guilin i sodra Kina.

Vi reser i tiden – Del 2

Kina vaxer sa det knakar. Overallt byggs det nya hus, skyskrapor, vagar, fabriker. Det gamla ar undermaligt anser man och river sa mycket man orkar. Oskattbara kulturvarden jamnas med marken och minoritetsfolk med gamla levnadsmetoder tvingas flytta pa sig och byta livsstil for att assimileras i det stora riket. Allt for Kinas framtid och framgang.

I den lilla staden Pingyao verkar dock tiden fortfarande sta still. Pingyao ar otroligt valbevarad med en intakt ringmur och vallgrav som omsluter tusentals sma hus och grander. Nastan alla hus ar atskilliga hundra ar gamla och byggda enligt klassiska kinesiska planlosningar dar valv efter valv oppnar sig och sma gardar oppnas. Langst in ligger det allra heligaste.

Nar vi anlander mitt i natten tar vi en rickshaw genom den sovande staden. Allt ar slakt och morkt  och det enda ljus som finns kommer fran de hundratals roda lyktorna pa sidan av vagen. Maffigt.

Pa dagarna strosar vi omkring i granderna och villar bort oss. Har ater vi tokigt god mat som kostar 5 kronor. Pingyao ar full av gamla tempel. Vi bekantar oss med Buddha, Konfucius och soker Xi (nagon odefinierbar kosmisk energi) hos Taoisterna. Ganska forvirrande.

Pingyao ar i alla fall vansinnigt vackert och vi hoppas att det far forbli precis som det ar. Ett besok har rekommenderas varmt till Kinabesokare.

Karin och Alfland i Mittens rike

Pa morgonen vaknar vi i staden Datong i norra Kina. Har hoppar vi av var trans-sibiriska tagresa for att klara oss pa egen hand, istallet for att fortsatta till Peking.

Pa stationen ska vi bli motta av nagon som ska ge oss anslutande biljett. Nar vi kommer av ar det sjalvklart ingen dar och varlden kanns sa dar typiskt jattestor samtidigt som vi krymper till ungefar Bu och Bas storlek. Efter lite letande hittar vi vara biljetter saklart och eftersom vi har gott om tid innan nasta tag gar gor vi en utflykt i trakten.

Vi hyr en taxi som kor runt med oss hela dagen. Trevlig forare. Vi halsar och presenterar oss. “Karin” klarar han i ett nafs. “Alfred” ar betydligt svarare. Efter lite ovning ar Alfland det narmaste vi kommer och alla ar mycket nojda.

Vi aker ivag till ett gammal tempel som munkar har byggt hogt upp pa en lodrat bergssida. Templet klanger sig fast mot berget och vilar endast pa langa smala trastyltor, ca 5-10 m. Det ser helt tokigt ut. Och visst, man far ga upp och ga omkring dar. Europeiska sakerhetsforeskrifter ar langt borta.

Sedan aker vi till Yungangs beromda grottor med enorma Buddhastatyer inhuggna ratt ur berget. Efter denna kulturtrip ar det dags att aka tillbaka till jarnvagsstationen och ta taget vidare sydvast mot Pingyao. Vi delar kupe med Wang Ming 21 ar och hans flickvan som ska tillbaks till jobbet efter att ha spenderat helgen hos familjen.

Boggiebyte!

Kara jarnvagsfantaster. Har kommer inlagget ni har vantat pa.

Pa natten mellan den 22 och 23 augusti var det dags for Karin och mig att byta boggies. Nej, inte med varandra, utan under var tagvagn. (Boggies ar vagnarnas hjulkorgar med tva hjulpar vardera.) Varfor ska man byta dessa? Jo, for att Ryssland, som inte vill vara som alla andra (Och Mongoliet, som vill vara som Ryssland) har lite storre avstand mellan ralsen, och alltsa behover bredare boggies an resten av varlden.

Efter att ha passerat den kinesiska gransen sent pa kvallen delades taget upp i tva delar och flyttades till ett stort skjul/hangar. Vagnarna kopplades sedan isar. Sedan lyftes varje vagn upp ca 1 m med hjalp av stora domkrafter pa omse sidor. Ja, medan alla var kvar ombord. Skarrade passagerare vinkade till varandra mellan vagnarna. Nya kinesiska boogies rullades in i en lang rad och knuffade ut ryska. In med det nya och ut med det gamla. Som nagon form av jarnvagskhatarsis. Lite nattare om foten rullade vi sa vidare i den kinesiska natten.

OMG Mongoliet

Efter manga aventyr har vi nu lyckats lamna Putins Ryssland och ta oss in i Mongoliet. Redan vid gransen marktes skillnad pa manniskorna nar den Mongolska granssoldaten vande upp och ner pa var kupe (det var forvantat) och avslutade med ett glatt “Welcome to Mongolia” (Inte forvantat alls!)

Pa onsdagsmorgonen, typ kl 06, hoppade vi av taget i Ulan-Baator. Har motte Tunga oss, Tunga = var guide och ledsagare de nastkommande tre dagarna. In i jeepen. Bakom ratten sitter Chuka. Chuka pratar inte engelska alls men kor jeep som en Gud. Tunga pratar bra engelska och framforallt mycket. Och skrattar.

Sa bar det av vasterut. Ut over mongoliska stappen. Har ar enormt vackert, ett fantastiskt oppet landskap breder ut sig. Fargerna ar gront och rodbrunt och sand och ovanfor allt finns den standigt bla himlen. Langt bort syns ibland ensamma vita mongoltalt och hjordar som betar. Pa stappen eller ibland pa bergssidorna. Den asfalterade vagen tar snart slut och jeepen skumpar fram pa gras och sand och gamla hjulspar. Inne i bilen guppar Karin och Alfred och Bu och Ba hysteriskt. Nu skrattar alla. Pa vagen stannar vi lite ibland for att halsa pa nagra nomader som bygger sin Ger (slar upp sitt talthus) eller en liten pojke som kommer barbackaridande och vattnar sina hastar i ett vattendrag, typ 20 st. Ofta stannar vi och tittar pa ornar, falkar, hokar, gamar, getter, murmeldjur, jakar. Och hastar – overallt. Var medhavda fickkikare gor succe. Tack for lanet, Mischa!

Vi traffar en nomadfamilj som lever med sina djur. Testar att dricka airag, som ar jast mjolk fran haststo (hatar att detta tangentbord saknar svenska tecken). Och ater konstig ost. Alfred hjalper till att mjolka stoet. Natural talent!

Sedan besoker vi ruinerna fran Djungis Khans huvudstad Kharakhorum fran 1200-talet. Pa platsen ligger nu ett gammalt buddistiskt kloster. Har finns fortfarande aktiva munkar som sitter och sjunger mantran varvat med att dricka airag. De yngsta munkpojkarna, kanske 8-9 ar, sitter och sms:ar i sina roda munkkapor nar inte deras larare ser.

Pa natterna sover vi sjalva i en Ger. Mycket mysigt. Kamin i mitten som man eldar for att sta emot den kalla mongoliska natten. Karin plockar fram sina scouttalanger och spantar veden till stickor. Tunga blir mycket imponerad!

Mongoliet

13 Photos

 

Den sibiriska tomten

Ytterligare ett dygn pa taget har passerat. Kompassen pendlar mellan ost och nord-ost. Taget rullar oavbrutet forutom var fjarde-femte timme nar vi stannar kort, 10-20 min och vagnarna fyller pa vatten (vi fyller pa piroger).

Imorse kom tomten. Jo, det ar sant! Fran Karins overslaf ramlade det ner en tomtenisse. Komplett med gra raggsockar, rod jacka och tomteluva! I Sibirien.

Och tro det eller ej men nissen hade gomt en klapp pa klassiskt tomtenissevis. Alfred packade upp det mytomspunna bradspelet “Pandemic” i mint condition! Spelet har nu gjort succe bland tagets resenarer. Britterna ar extra entusiastiska. Ibland raddar vi manskligheten i spelet. Ibland inte.

Vi ar nu polare med den kinesiske konduktorn. Vi har fatt tva extra filtar vardera for den kalla sibiriska natten. Skarmmossan har han slappat med pa sistone. Men hela taget verkar ta det lugnt med formaliteterna nu. Restaurangvagnen holl oppet en timme extra och ingen bryr sig om att vi har dyrkat upp kupefonstret.

Nu ska vi sova under alla filtarna. Kram och god natt.

Grisar och korv

Tuff, tuff sager taget. Grymt, grymt sager grisen. I var kupe bor tva grisar, just nu rullar de runt pa kupebordet och poserar i olika stallningar. Frukosten bjod pa blinier med sot farskost. Gott! Var konduktor ar en tystlaten kines med bla skjorta och stilig skarmmossa. Nar taget stannar koper vi hallon, krusbar och piroger av sma gummor pa perongen. Eller god korv. Nu gar taget igen. Inte missa!

Sista brevet från Sverige

– Behövs termos på tåget?! Och om så är fallet – hur många behövs? Eller tar den mest plats och kommer inte användas alls? Värdefull plats som kunde användas till något annat! Vad det nu månne vara…

Om några timmar åker vi och med det spikas äntligen packningen. Det som är med är med, användbart eller inte. Det som stannar hemma får vi klara oss alldeles utmärkt utan. Lista upp och lista ner har vi listpreppat till förbannelse. Ett varmt tack vill vi rikta till Google docs som varit vår favvokompis i planeringen. Packlistor, fixalistor, valutalistor, frågelistor, ruttlistor, vadhardupådiglistor, temperaturlistor. Här finns något för alla smaker, prima vara.

Första anhalt blir Moskva. Rubeln är växlad, kyrilliskan slipad, rödbetssoppan står på plattan. Klart termosarna ska med. Bägge. Här kommer the Mosskins. Eller kanske the Musjkins…? МУШКИНС?!